TRE månader kvar. Det är ingenting. Sommarlovet har precis börjat och nu hoppas vi bara att solen tittar fram. Vi vilar upp oss och när skolan börjar är det dags för oss tre att börja förbereda allt inför resan.

En dag i taget.

Idag ringde de från ett av alla stipendier vi sökt. Vi hade skickat in ansökan för sent och de kunde därför inte hjälpa oss. Så åter igen ett nej.

Om exakt ett år är det våran tur att springa ut i våra vita klänningar och studentmössan på huvudet, att få skrika och sjunga till musiken som spelas och att få åka på flaket runt om i stan.