Godiset var köpt, drickan var köpt och musiken var fixad. Klockan tickade sig sakta fram och när klockan närmade sig sju började barnen att komma. ”Tjugo kronor tack. En stämpel här. Skorna kan du ställa där och jackan hänger du där”. Lekarna var förberedda och priserna låg i säkert förvar. Kiosken var öppen och discot kunde börja.

I början var det mycket soffhäng, men efter att ha lekt limbo och dansstopp så var det full fart på barnen. De sjöng med i sångerna och visade upp sina dansmoves. De som inte dansade hade popcornkrig.

Limbon var en uppskattad lek och vi bestämde oss för att leka den en gång till. Alla barnen var jätteduktiga och det var en jämn kamp mellan dem. Vi passade även på att dela ut priset för bästa utklädnad. Första priset som bestod av en biobiljett delades ut till en tjej som klätt ut sig till ett träd.

När discot började närma sig sitt slut kom det flera önskemål om en till danstävling ”finaste paret vinner”, den gick ut på att dansa tryckare och att vi helt enkelt skulle bestämma vilket par som dansade finast. Barnen blev inte nöjda med våran domarinsats då vårat beslut blev ”alla är vinnare. Ni var jätteduktiga allihopa”, men vad gör man inte för att inte såra någon. Dock var de rätt nöjda med discot ändå, för vi fick frågan ”kan ni inte ha ett nytt disco snart igen?”flera gånger under kvällen. När vi frågade några killar vad de tyckte om kvällen sa de ”det här var roligare än jag trodde”.

När klockan var tio hade alla barnen åkt hem och kvar återstod all städning. Tack och lov fick vi hjälp av fritidsledarna och rummet såg snart lika fint ut som när vi kom dit.

Vi lärde oss en hel del under kvällensgång. Vi fick känna på hur det är att ta hand om trettio stycken tio-elva åringar, att trösta men även få se barnens glädje.