Tittar vi ut genom vårat fönster kollar vi in till munkarna. Ibland sitter tjejerna här och pratar med dem och då önskar vi att vi kunde förstå vad de säger. Några gånger om dagen slår de en liten melodi i klockorna eller vad det nu är. Det är irriterande på dagen, men det går att stå ut. Natten däremot, då känns det som en evighet när man ligger och lyssnar på slagen.

Det här är en vanlig syn här:

Det är nog inte något utav barnen som inte har löss. De sitter varje dag och letar efter dessa äckliga små kryp. Så klart blir vi nojiga så fort det kliar i huvudet på oss. Känns bra att vi har luskam och lusmedel med oss i alla fall. Att kamma igenom håret blir det första vi ska göra när vi åker härifrån.

Nu har vi alla tre sett jätteödlan. Igår när vi satt och åt frukost så försökte den krypa upp på munkarnas brygga. Angelicka och Janine blev väldigt glada för nu kan de stryka ”att se ödlan” från deras lista.

Idag är vi duktiga och pluggar. Det är supertråkigt och vi önskar så att det inte behövde göras, men tyvärr. Det är bara att läsa och försöka vara glad.